Pater Noster

Pater Noster skärgården hade sedan lång tillbaka varit känd och fruktad av sjöfarare. Skären finns markerade på sjjökort ända från 1500-talet. År 1867, året innan fyren på Hamneskär byggdes skrev A E Holmberg följande:
Med syvestlig rigtning sträcker sig ifrån Tjörns södra spets och en mil ut i öppna Hafvet de olyckligt ryktbara Pater Noster-skären, bestående af flera hundrade klippor ofvan och under vattenbrynet. Åtminstone förr, innan fyren tändes på Carlstens torn, var denna skärsamling för seglaren en öppen graf som årligen tog flera offer än hela den öfvriga vestra kusten av Sverige. Vid åsynen af den afgrundslika vildhet, hvarmed hafvet under en utanstorm vrålande bryter sig mot dessa trotsiga klippor, faller tanken ofrivilligt och med en rysning hän på många tusende sinom tusende olyckliga menniskor, hvilka uteslutna från all mensklig hjelp, ibland dem utblåst sin sista lifsgnista, och man man måste då känna en högaktning för den av oss ofta beledda tid, då det var en vedertagen sed att aldrig passera detta farliga ställe förr än man på sitt radband täljt några andäktiga Pater Noster – en sed, som slutligen gaf det samma sitt nuvarande namn.